Copy + Paste

Fladdrande närhet, näranäranära (inte nära nog) och möter blåa ögon med ett kvitter i magen, vågar le, vågar hålla kvar, vågar inte mer, vill närmare. Det går aldrig att bli lycklig, jag går vidare men märker att jag går mer baklänges än framlänges, i samma fotspår fast lite vid sidan om så att jag kan se mina misstag och ändå göra om dom.

En gång i vintras fanns det ett par bruna ögon som gjorde mig så illa och gjorde mig så gott; nu är de ljust ljust blå som plast över poolen och det finns inget vackert där, ändå dras jag som getingen till colaburken. Där det förut fanns en skönhet som jag inte kunde fånga hur många gånger jag än skrev lockar bruna ögon smeksam hud leende tänder och tunga varma händer, finns nu bara VERKLIGHET.

Det är inte jolmig vackert, det är bara en panna med bekymrade veck som blir vita streck i rödheten. Det är sneda tänder som växer ovanpå varandra och sticker ut där de ska vara släta och inte finns där de ska finnas. Det är plastpoolögon och ett hår som är helt vansinnigt gulblekt, utväxt, fumligt stylat (med torkade klumpar gelé och en hårbotten som lyser rosa mellan spretiga tesar).

Men det är Manlighet Styrka Åtrå, kraftiga händer och kraftig bringa (bringa, really, bröst går inte alls) och jag vet att han kunde svepa mig all världens väg om han bara kunde komma nära nära nära nära. Men vågar inte, kan inte, törs inte, bara trånar, beundrar, svettas längtan, smeksamhet och drar i urrigningen (fram med brösten, se min vällustighet, se brun knaprighet, lust&vilja, leende guldblåa ögon och allt jag kan ge)

...det har bara börjat

(tidigare publicerat på besökande ord)

Titta, en alfa-hanne!

schö ta dår
it's my heart and don't you break it

som hon den franska skulle sagt. jag avskyr verkligen att göra fejkade bloggcomebacker och bloggavslut, och jag ber om ursäkt för korta uppdykanden och snabba försvinnanden. men min blogg följer bara mitt hjärtats skumpedump. när det lutar jävligt brant neråt skulle jag kunna sitta och skriva timme efter timme efter timme men så fort det blir lite rosa moln tappar jag alldeles koncepten. silly as i am. gissa vart det lutar nu då? oh yeah. branta backar rakt ner i spenaten. jag har förälskat mig igen, och som vanligt flyttat tio år bakåt i mognadsstadie.

han verkar snäll, trogen och beskedlig men jag vet att det är lögn (JAG VET, jag ser vad han gör när vi sitter i stor grupp och pratar; jag hör de där skämtet som ingen annan hör för ingen lyssnar på någon som man inte vill knulla, jag hör sarkasmerna och den läskiga elakheten, jag ser ögonen som himlar (himmelsblått) och den krökta läppen som säger du är så mycket dummare än jag är och normal som jag är faller jag givetvis som en boll. ett svin! åh TA MEJ!)

han har ett namn som får en att tänka på flitiga fängelsekunder, jag kommer träffa honom ibland och jag har ägnat några dagar åt att försöka charma brallorna av honom men hittills inte kommit någonstans (det finns en komplikation som jag ev berättar när ni börjar undra varför jag helt enkelt inte sätter på karl'n). jag ser hans stubbiga envishet som ett tecken på karaktärssyrka, jag ser hans mulliga vader som ett tecken på kraft och hans grisögon som ett tecken på intelligens. i'm soo foooled.

och så löjligt förälskad att jag inte kan äta, vilket är mkt positivt för midejmåttet. heja mig!

PS
jag har gjort smygpremiär på en annan sida, den texten flyttas hit inom kort

I'm back y'all

reklamspot till grey's anatomy:
pick me. choose me. love me.
the delivery, the delivery. skottar vägar in i blodet.

(ville egentligen bara säga det men när jag ändå är här...)

själv är jag plockad till förbannelse, men det har för länge sen slutat spela roll. det är så jävla körigt och snårigt och BESVÄRLIGT, han hänger mig i hasarna och sniffar mina spår så jag ger honom ett nyp med jämna mellanrum och där emellan tänker jag lite slött på hur oattraktivt det egentligen är (men som alltid är jag helt förlorad bara han kommer tillräckligt nära, sanslöst förlorad i ögon och händer, men jag vägrar trilla dit igen så min kyla är inte alls spelar utan uppriktigt menar. när han inte är nära behöver jag honom inte).

jag är fet igen, vaknade med en svettig hinna över armarna och en mage som morrade dovt. köpte bara grönsaker och currypasta i affären, det är fanimej dags att sluta äta. mat är överflödigt. jag tvingar härmed mig själv att sluta surfa matbloggar. ska börja träna också. typ.

The kid with the chemicals

Och vi går på fest: jag går ut och passivröker, fårkramar och leenden och klappar du är så bra, vad bra du är! från någon som aldrig träffat mig förut och jag ler stillsamt och kramar tillbaka. Det är en härlig kvinna, men jag skulle aldrig säga så, jag funkar inte på det viset. Hon berättar vilka jag ska passa mig för, de falska som pratar bakom ryggen och så ber hon mig att inte dansa med "hon den söta som inte är söt hon är FUL" och jag stämmer in, sen dansar jag med vem fan jag vill. Och så efterfest i ditt (hans, du, vem, jag? han) kök, vi smyger undan och jag kysser dig med tunga och läppar fast jag sagt att det är över. Lämnar dig i all din kåthet, det är inte viktigt längre.

(fast, drömmar hemsöker mig, jag älskar dig i en himmelssäng)

Something else.

Hon gör som i böcker och som filmstjärnor; kastar huvudet bakåt så lockarna yr (om hon hade haft lockar, hon har raka bruna stripor) och öppnar munnen, glittrar tänder och strålar ögon: jag är lite galen. Och jag ler tillbaka, fast mer värdigt, samlat och samtidigt som jag tänker baby, SÄG aldrig nånsin att du är galen svarar jag att ja, det är du men jag gillar dig. Och hon är galen; hon öppnar upp hela sin själ och smackar ut den över bussen så att alla kan höra om mamma och farbror och syskon och skador och psykoser och tro och kärlek och jag försöker värja mig lite men måste ju lyssna och nicka och le och säga mmm.

En VÄNNINNA, jag är dålig på sånt, jag vet inte riktigt hur man gör och jag blir uttråkad så fort. Hon rör sig långsamt och omsorgsfullt genom affärer som jag vill fladdra igenom, hon pekar på böcker och kläder och berättar allt om sitt liv, jag känner hela hennes historia och hon vet ingenting om mig (stängde hon käften en sekund skulle jag eventuellt säga något men det... gör hon inte) och min snabba shoppingrunda blir utdragen som en polkagris in the making.

Jag köper hudkräm och hårkräm och kroppskräm och ägnar kvällen åt att lukta drömlikt ljuvligt spännande erotiskt utan att ha någon att fånga i doften. Det är okej.

du är kär och du gråter och mitt hjärta kläms ihop av sorgen och jag gråter också men i smyg och inte för mig utan för dig. jag inser att du hela tiden haft något mycket större, en vackrare historia, dina rötter och den framtid du trodde fanns och jag lägger ditt huvud i mitt knä och kramar din ihopkrupna kropp och torkar en tår ur din ögonvrå och jag vill begrava dig under mjuka filtar och inte plocka fram dig förrän du kan vara glad igen. du vet, jag älskar dig.

Do not presume I require any creature's attention

Mm, nu har jag skaffat mig självrespekt och ett liv.
Tadaaaa.
Jag har bara en sak till att säga; Foxy, var är du?!