Something else.

Hon gör som i böcker och som filmstjärnor; kastar huvudet bakåt så lockarna yr (om hon hade haft lockar, hon har raka bruna stripor) och öppnar munnen, glittrar tänder och strålar ögon: jag är lite galen. Och jag ler tillbaka, fast mer värdigt, samlat och samtidigt som jag tänker baby, SÄG aldrig nånsin att du är galen svarar jag att ja, det är du men jag gillar dig. Och hon är galen; hon öppnar upp hela sin själ och smackar ut den över bussen så att alla kan höra om mamma och farbror och syskon och skador och psykoser och tro och kärlek och jag försöker värja mig lite men måste ju lyssna och nicka och le och säga mmm.

En VÄNNINNA, jag är dålig på sånt, jag vet inte riktigt hur man gör och jag blir uttråkad så fort. Hon rör sig långsamt och omsorgsfullt genom affärer som jag vill fladdra igenom, hon pekar på böcker och kläder och berättar allt om sitt liv, jag känner hela hennes historia och hon vet ingenting om mig (stängde hon käften en sekund skulle jag eventuellt säga något men det... gör hon inte) och min snabba shoppingrunda blir utdragen som en polkagris in the making.

Jag köper hudkräm och hårkräm och kroppskräm och ägnar kvällen åt att lukta drömlikt ljuvligt spännande erotiskt utan att ha någon att fånga i doften. Det är okej.