this time i do love you

Copy + Paste

2006-08-11T08:25:00.000-07:00

Fladdrande närhet, näranäranära (inte nära nog) och möter blåa ögon med ett kvitter i magen, vågar le, vågar hålla kvar, vågar inte mer, vill närmare. Det går aldrig att bli lycklig, jag går vidare men märker att jag går mer baklänges än framlänges, i samma fotspår fast lite vid sidan om så att jag kan se mina misstag och ändå göra om dom.

En gång i vintras fanns det ett par bruna ögon som gjorde mig så illa och gjorde mig så gott; nu är de ljust ljust blå som plast över poolen och det finns inget vackert där, ändå dras jag som getingen till colaburken. Där det förut fanns en skönhet som jag inte kunde fånga hur många gånger jag än skrev lockar bruna ögon smeksam hud leende tänder och tunga varma händer, finns nu bara VERKLIGHET.

Det är inte jolmig vackert, det är bara en panna med bekymrade veck som blir vita streck i rödheten. Det är sneda tänder som växer ovanpå varandra och sticker ut där de ska vara släta och inte finns där de ska finnas. Det är plastpoolögon och ett hår som är helt vansinnigt gulblekt, utväxt, fumligt stylat (med torkade klumpar gelé och en hårbotten som lyser rosa mellan spretiga tesar).

Men det är Manlighet Styrka Åtrå, kraftiga händer och kraftig bringa (bringa, really, bröst går inte alls) och jag vet att han kunde svepa mig all världens väg om han bara kunde komma nära nära nära nära. Men vågar inte, kan inte, törs inte, bara trånar, beundrar, svettas längtan, smeksamhet och drar i urrigningen (fram med brösten, se min vällustighet, se brun knaprighet, lust&vilja, leende guldblåa ögon och allt jag kan ge)

...det har bara börjat

(tidigare publicerat på besökande ord)

Titta, en alfa-hanne!

2006-08-06T05:48:00.000-07:00

schö ta dår
it's my heart and don't you break it

som hon den franska skulle sagt. jag avskyr verkligen att göra fejkade bloggcomebacker och bloggavslut, och jag ber om ursäkt för korta uppdykanden och snabba försvinnanden. men min blogg följer bara mitt hjärtats skumpedump. när det lutar jävligt brant neråt skulle jag kunna sitta och skriva timme efter timme efter timme men så fort det blir lite rosa moln tappar jag alldeles koncepten. silly as i am. gissa vart det lutar nu då? oh yeah. branta backar rakt ner i spenaten. jag har förälskat mig igen, och som vanligt flyttat tio år bakåt i mognadsstadie.

han verkar snäll, trogen och beskedlig men jag vet att det är lögn (JAG VET, jag ser vad han gör när vi sitter i stor grupp och pratar; jag hör de där skämtet som ingen annan hör för ingen lyssnar på någon som man inte vill knulla, jag hör sarkasmerna och den läskiga elakheten, jag ser ögonen som himlar (himmelsblått) och den krökta läppen som säger du är så mycket dummare än jag är och normal som jag är faller jag givetvis som en boll. ett svin! åh TA MEJ!)

han har ett namn som får en att tänka på flitiga fängelsekunder, jag kommer träffa honom ibland och jag har ägnat några dagar åt att försöka charma brallorna av honom men hittills inte kommit någonstans (det finns en komplikation som jag ev berättar när ni börjar undra varför jag helt enkelt inte sätter på karl'n). jag ser hans stubbiga envishet som ett tecken på karaktärssyrka, jag ser hans mulliga vader som ett tecken på kraft och hans grisögon som ett tecken på intelligens. i'm soo foooled.

och så löjligt förälskad att jag inte kan äta, vilket är mkt positivt för midejmåttet. heja mig!

PS
jag har gjort smygpremiär på en annan sida, den texten flyttas hit inom kort

I'm back y'all

2006-05-02T11:22:00.000-07:00

reklamspot till grey's anatomy:
pick me. choose me. love me.
the delivery, the delivery. skottar vägar in i blodet.

(ville egentligen bara säga det men när jag ändå är här...)

själv är jag plockad till förbannelse, men det har för länge sen slutat spela roll. det är så jävla körigt och snårigt och BESVÄRLIGT, han hänger mig i hasarna och sniffar mina spår så jag ger honom ett nyp med jämna mellanrum och där emellan tänker jag lite slött på hur oattraktivt det egentligen är (men som alltid är jag helt förlorad bara han kommer tillräckligt nära, sanslöst förlorad i ögon och händer, men jag vägrar trilla dit igen så min kyla är inte alls spelar utan uppriktigt menar. när han inte är nära behöver jag honom inte).

jag är fet igen, vaknade med en svettig hinna över armarna och en mage som morrade dovt. köpte bara grönsaker och currypasta i affären, det är fanimej dags att sluta äta. mat är överflödigt. jag tvingar härmed mig själv att sluta surfa matbloggar. ska börja träna också. typ.

The kid with the chemicals

2006-03-05T01:03:00.000-08:00

Och vi går på fest: jag går ut och passivröker, fårkramar och leenden och klappar du är så bra, vad bra du är! från någon som aldrig träffat mig förut och jag ler stillsamt och kramar tillbaka. Det är en härlig kvinna, men jag skulle aldrig säga så, jag funkar inte på det viset. Hon berättar vilka jag ska passa mig för, de falska som pratar bakom ryggen och så ber hon mig att inte dansa med "hon den söta som inte är söt hon är FUL" och jag stämmer in, sen dansar jag med vem fan jag vill. Och så efterfest i ditt (hans, du, vem, jag? han) kök, vi smyger undan och jag kysser dig med tunga och läppar fast jag sagt att det är över. Lämnar dig i all din kåthet, det är inte viktigt längre.

(fast, drömmar hemsöker mig, jag älskar dig i en himmelssäng)

Something else.

2006-02-28T13:14:00.000-08:00

Hon gör som i böcker och som filmstjärnor; kastar huvudet bakåt så lockarna yr (om hon hade haft lockar, hon har raka bruna stripor) och öppnar munnen, glittrar tänder och strålar ögon: jag är lite galen. Och jag ler tillbaka, fast mer värdigt, samlat och samtidigt som jag tänker baby, SÄG aldrig nånsin att du är galen svarar jag att ja, det är du men jag gillar dig. Och hon är galen; hon öppnar upp hela sin själ och smackar ut den över bussen så att alla kan höra om mamma och farbror och syskon och skador och psykoser och tro och kärlek och jag försöker värja mig lite men måste ju lyssna och nicka och le och säga mmm.

En VÄNNINNA, jag är dålig på sånt, jag vet inte riktigt hur man gör och jag blir uttråkad så fort. Hon rör sig långsamt och omsorgsfullt genom affärer som jag vill fladdra igenom, hon pekar på böcker och kläder och berättar allt om sitt liv, jag känner hela hennes historia och hon vet ingenting om mig (stängde hon käften en sekund skulle jag eventuellt säga något men det... gör hon inte) och min snabba shoppingrunda blir utdragen som en polkagris in the making.

Jag köper hudkräm och hårkräm och kroppskräm och ägnar kvällen åt att lukta drömlikt ljuvligt spännande erotiskt utan att ha någon att fånga i doften. Det är okej.

2006-02-22T03:50:00.000-08:00

du är kär och du gråter och mitt hjärta kläms ihop av sorgen och jag gråter också men i smyg och inte för mig utan för dig. jag inser att du hela tiden haft något mycket större, en vackrare historia, dina rötter och den framtid du trodde fanns och jag lägger ditt huvud i mitt knä och kramar din ihopkrupna kropp och torkar en tår ur din ögonvrå och jag vill begrava dig under mjuka filtar och inte plocka fram dig förrän du kan vara glad igen. du vet, jag älskar dig.

Do not presume I require any creature's attention

2006-01-31T23:37:00.000-08:00

Mm, nu har jag skaffat mig självrespekt och ett liv.
Tadaaaa.
Jag har bara en sak till att säga; Foxy, var är du?!

Innan det började och efter det slutat

2006-01-28T12:31:00.000-08:00

Jag skriver en bok, en novell.
Den handlar kanske om kärlek.
Den handlar kanske bara om lust.

Den handlar om att du rör mig ibland, en smekning för länge.
Den handlar om att du ser på mig ibland, ett ögonkast för länge.
En rörelse kan vara en enhet.

Ett svart-vitt fotografi.
En hand mot himlen, jag fotar stilla, utan att kommentera.
Det handlar om att jag fotar, utan att kommentera.

Det finns ett par ögon, som ser mig.
Det finns ett par händer, som vill röra mig.
Det finns en andedräkt, som sakta vill smeka mig.

Det finns och jag finns.
Kanske handlar det om kärlek, om vi kunde finnas samtidigt.
Kanske är det bara lust, när vi går om varandra.

Jag har ett hjärta, som vill komma nära.
Jag har ett par armar omkring mig, min höft exploderar.
Sköra skärvor regnar rasande ner, ner, ner.

Det finns en nacke som jag vill blåsa luft på
Det finns en lock där, som jag vill känna mellan fingrarna.
Det finns en ryggrad, som väntar på min handflata
Det finns en hud, som väntar på min hud.

- Jag ska nog gå hem nu.

Det handlar om ett hjärta som faller.
Och mer än en höft som exploderar.

So close no matter how far

2006-01-24T23:22:00.000-08:00

Du ber mig berätta en saga och jag berättar om en hand som vandrar över kullar och sen sjunger jag Kom kom kom till mig och du somnar. Jag krånglar mig loss och du öppnar ögonen, sömnig såsblick och torra läppar; kan du inte klä av dig och sova hos mig? och jag viskar nej, sen sitter jag vid din dator tills dina andetag blir tunga, rossliga och du inte reagerar när jag hukar vid ditt huvud, fjärilsvingar din kind. Jag går hem, det snöar och kroppen lockar och pockar att jag ska återvända men jag är stark och sätter datorn på högsta högljuddhet för att jag ska höra när du vaknar i morgon bitti. Kryper ner mellan tjocka filtar, jämför känslan; din hårda hud och dina sömniga ben mot den mjuka velouren kring min ensamhet; jag saknar dig och det skär och köttar men jag vet att när du vaknat och fått din tillfredsställelse skulle frukosten bli artig och avskedet ihåligt och sen skulle jag ägna hela idag åt att gråta och det orkar jag inte. Du frågar inte varför jag inte stannar; jag tänker att du tror att jag inte är kär i dig, kanske gör det att jag jab stanna i morgon natt i stället. Du tror att du är svår men jag ser rakt igenom dig, ser rädsla och längtan och förvirring och stolthet: allt jag behöver göra är att vänta ut dig så vinner din längtan.

Offblogg

2006-01-22T14:21:00.000-08:00

Okej, hej.
Jag vet att det jag gör är skadligt för mig. Jag vet att det kommer gräva in sig i kropp och hjärta och hjärna och att det kommer sluta med att jag störtar mig själv i all möjlig slags olycka, och jag vet att jag gör fel och att ni har rätt när ni säger att jag borde gå vidare eller i alla fall prata med honom. Men, all smärta och alla slag och sparkar jag riktar mot mig själv betyder noll och inget i jämförelse med NJUTNINGEN jag känner av att ha honom nära mig. Jag sitter femhundra meter ifrån hans lägenhet, det är tjugo minuter sen jag lämnade hans säng och min kropp är i salighetens tempel. Min bröst ligger i tillfredsställd förväntan och längtar till nästa gång hans läppar ska smeka dom, mina armar och ben minns formen av vår ihopslingrade efterspelslek och i min näsa ligger hans doftkorn kvar och kittlar. Det är så löjligt skönt & lustfyllt att det är okej att jag bit för bit faller sönder inifrån. Jag är en slav under min kropp, jag bryr mig inte om själens glassplitter. Jag har köttiga sår, prydligt uppfläkta och flingsaltade, eftersom jag vet att jag aldrig kommer betyda mer än så här, men jag har accepterat det och det känns ju fan att jag lever i alla fall.

Och: mina planer på att erkänna min kräklek har jag fullständigt sopat av banan. Vad ni än tror så är han inget svin, han är en bra grabb som styrs av sina lustar och som älskar sig själv med passion. Han är vacker och stolt över det, han är magnifik och präktig och skön; annars skulle jag aldrig bry mig om honom. Och trots sitt brutala yttre har han en hederskänsla som skulle tvinga honom att kapa alla band med mig om jag var idiotisk nog att säga att jag vill att vi ska öppna villa, volvo och vovve tillsammans. Han skämtar om att vi ska gifta oss och bli rika, men visste han hur jag känner skulle han, för att inte såra mig, sluta träffa mig tills jag kunde garantera att alla känslor är bortsprugna. Och han skulle defintivt vägra knulla mig. En bra man alltså, med en dålig kvinna på halsen. Så jag säger inget. Jag väljer att ligga begravd i hans doft nära hans hud och blunda om tårarna.

Jag väljer också att använda den här platsen som bitching hole. Här, och för er, berättar jag sanningen för här behöver jag inte stå till svars. Här kan jag gå emot mina principer och gnälla över att jag krossas av att han inte bryr sig om mig, men jag skulle aldrig säga det i verkligheten. Jag vill inte ta konsekvenser av något handlande, jag vill bara beskriva en kärlekshistoria som inte handlar om kärlek. De kommentarer jag får öppnar oftast min bittert knutna näve och gör mig som smör i era händer, så känner ni att ni vill läka något hos mig, eller hjälpa mig: fortsätt kommentera men ta inte illa upp om jag helt och hållet trotsar era goda råd. Jag behöver dom inte, jag vet. Jag försöker bara ordonanera bort min längtan. Och nu är jag trött och hög och allt är osammanhängande och feldraget, men jag hoppas att min grundtanke går fram i alla fall. Jag: kär och medvetet självplågad. Han: hedersknyffel. Ni: fina människor.

Love
//Rebekka

fragment

2006-01-20T07:43:00.000-08:00

jag är så trött på att inte betyda något
och du skriver vackra smärtande ord om en kärlek som gör ont, en kärlek som du inte kan få och som du önskar var din och du skickar blommor och längtan och tankar och du skriver att bara med henne kan jag bli hel och jag står bredvid och försöker andas andas andas utan att gå sönder.
jag ligger intill dig i sängen och du följer mina läppars konturer med fingret, viskar jag vill och jag gömmer ansiktet i kudden, söker dina läppar när du sover och bryr mig inte om att jag splittras
because i know he wants someone else
jag blir trött och ledsen och säger nej och går hem och mitt hjärta är inte ett hjärta längre, det är en knytnäve kramad hårt hårt hårt för att vi inte ska explodera och som vill slå vilt, slå sönder, krossa och deformera tills du är lika trasig som jag.
i gave me away
viskar när du vänder ryggen till
allt jag vill är att du ska älska mig men du hör inte och jag vaknar dränkt i saft och tårar och jag tigger om mer men du vill inte ge mig något för
du älskar någon du inte kan få och jag välkomna dig i smärtan
du älskar någon du inte kan få och du använder mig bara för att slippa tänka
du älskar någon du inte kan få och jag erbjuder min kropp, mina knutna nävar, mitt blod och min längtan för att du ska slippa tänka
du älskar någon du inte kan få och jag älskar något jag inte vill ha

Will aspirins and alcohol someway decrease the ache?

2006-01-08T23:25:00.000-08:00

"though they were mutual
those loving words
thought it was more than
just "making love"
warm-hearted you
became so numb

i'm not on your tounge"

sväljer tills jag kräks

2006-01-08T13:36:00.000-08:00

ja nu är mitt hjärta krossat, är det något jag ska fästa mig vid? ja nu är mitt hjärta krossat och mina lungor sprängda och min hals uppskuren och min magsyra fryst. nu finns jag bara som ett hål, ett hål du inte får fylla mer. du mötte kärleken när jag trodde att jag var din och nu finns jag inte mer. ja, nu är mitt hjärta krossat, stampat, splittrat, sprängt, utbrunnet, slocknat, bortforslat, nergrävt, ångvält och förvandlat till ett skämt. där jag trodde att jag betydde något var jag inget och när jag trodde att jag spelare en roll hittade jag mig själv i suffleringsbåset, viskande de ömma orden jag arbetat på så länge, viskande till dig så att du kan upprepa dem för någon annan som har mörka ögon och som "tänder ett ljus i din själ" hur kan det vara möjligt att du skriver dessa ord, hur är de MÖJLIGT att dina fingrar trycker och trampar och stampar in sådana meninga i mitt system, hur vågar du och hur kan du,

och jag kan bara blunda och gå mot stupet

i was given just one wish

2006-01-08T12:54:00.000-08:00

(det spelar ingen roll längre, det var inte som jag trodde)

Jag jobbar mig inåt

2006-01-03T13:04:00.000-08:00

åh gud åh gud åh gud jag längtar så smärtsamt mycket jag vill inte andas hur klarar man av det hur gör man?

You just don't get it

2006-01-02T23:51:00.000-08:00

- Vilken fin BH du har idag.
- Jag fick den i julklapp av min mamma, min första i a-kupa sen jag fick bröst.
- A-kupa?
- Ja, alltså, minsta storleken.
- Vadå minsta storleken?
- Minsta kupstorleken för de små brösten.
- Men du har inte små bröst.
- Eh, jo jag har små bröst.
- Nej det har du inte.
- Jo. Det har jag.
- Jag tycker inte att dina bröst är små alls.
- Jo, det är de visst.
- Jag tycker inte det.
- Men de är det.
- Dina bröst är fina, härliga, mmm (gutturalt läte från en mun begravd i min minimala klyfta)
- Ja, men de är små.

Och sen lämnade vi ämnet kan man säga. Vill du få tyst på Rebekka? Lek md hennes bröst.

(min poäng var; jag fattar inte vaför alla jävla killar gör kopplingen små = dåliga, i min värld är små = bra)

Jag var länge ensam

2006-01-02T08:34:00.000-08:00

Jag är så kär att det gör ont överallt, sjuk av längtan, sjuk av att inte vara där du är, sjuk och galen och lyssnar på hög hög hög höghöghög volym så det dånar i golvet och jag försöker läka min värkande kropp med att riktigt fylla ut hjärnan med tankar på dig men huvudet är för litet och därför måste jag skriva, som jag var tvungen att göra under julen, skriva och inte tänka för jag kanske exploderar. Jag är så kär att det gör ont överallt när du möter mig i dörren, det är nio långa, eviga, tunga dagar sedan och dina ögon är nyfiket glänsande och ditt hår är ett rufs och du är klädd i grått och du släpper in mig genom att kliva bakåt och jag går in och kan inte låta bli att stråla medan vi pratar om ytligheter och senare får jag falla in i din famn och jag trycker hela fulla rebekkakroppen mot dig, andas blundar känner lever. Jag vill gråta när du kramar mig och jag vill gråta när jag kommer hem och idag åkte du långt långt långt bort och det är sju långa, eviga, tunga dagar tills jag får se dig skina mot mig igen. Du jagar hungrigt efter mina läppar, du kramar lyckligt mina bröst, du kysser mig och smeker mig och äger mig och jag blir galen av att du kommer så våldsamt och vackert och vått över oss. Jag somnar naken på din säng medan du packar, somnar förströstansfullt, vackert vilande mot utsträckt arm; du väcker mig och säger att du hatar att köra ut mig men nu måste jag gå för du ska åka och jag följer dig till bussen, åker med dig och går av vid torget; kramen blir hastig bland alla människor och jag vinglar därifrån med köttsår överallt. Jag är så kär att det gör ont och det är sju långa, eviga, tunga dagar kvar tills du kan le mot mig och säga att du längtat efter mig.

(jag vet)

2006-01-01T16:25:00.000-08:00

du knullar mig med fingrarna och jag dör av lycka tätt tryckt mot din hals, bakåtlutad, gapar, andas, sväljer, stönar, pressas, äts ur och äts upp och älskas så nära intensivt köttsligt TA MIG jag är din

Jag kanske inte borde se dig överallt

2005-12-29T12:34:00.000-08:00

Jag skrev så mycket när jag var i mina föräldrars hem. Jag skrev och skrev och skrev och fyllde tomma dokument med mina ord om dig och kring dig och sen raderade jag allt och stängde av datoorn. Varje dag. Det finns ingen sans, finns ingen mening. Jag skrev och skrev. Jag klev av tåget och steg in i min fars bil och din doft slog emot mig. Jag visste inte att den kunde köpas på flaska. Det var inte hela du, men det var något av det sträva och fylliga och mustiga och ouppnåeliga som utan att fråga om lov flyttat in i mina föräldrars hem, så att jag varje gång jag klev in på min lilla toalett slogs omkull, sparkades undan, föll handlöst och slog höften i marmorgolvet utan att känna smärtan, för den satt ju aldrig där. Bara intui, djupt inne i mitt trassel av känslor och ickekänslor. Där fanns du, och jag kunde inte visa min far någon kärlek. Min syster kom omgiven av upplevelser från ett främmande land och hon log och hon sa Mmm och då var du där igen; jag förstår inte varifrån hon fått din röst, jag förstår inte hur hennes körsbärsmun och kvillrande stämma kunde bli dina gangsterläppar och bas men ni hade samma sätt att säga Mmm åt min obetydligheter och domedagstrummorna dånade och jag skrev skrev skrev för att slippa undan längtansgråten. Hela julafton var en feberaktig trance som slutade med att jag med svidande hals och gapande mun försökte att inte svälja och andas samtidigt; jag slickade i mig tårar och stirrade på mobilens display tills jag dog av utmattning. På juldagen skrev jag ett långt brev till dig; ett ironiskt och uppkäftigt och käckt och humoristiskt brev och jag har lovat att du ska få det och det ligger i ett kuvert och i morgon ska det ligga på ditt hallgolv. Jag gick i iskyla och jag fäste förvirrat tankarna på att du skulle komma hem på torsdagen och så åkte jag. Åkte från landet och doften och mummellendet och mötte dig på msn och du sa att du saknat min lust och jag svarade orkeslöst att det var ju bra att du saknat något av mig och då är du tyst några sekunder innan jag får det i skrift jag har saknat hela dig.

Christmas right there

2005-12-22T04:53:00.000-08:00

Hångel och utbyte av julklappar. Du blir glad och kramig när du får skivan med romantiska rebekka-låtar, som jag spelat in åt dig. Jag får tryffel; ljuvligt smältande smörig chokladig tryffel och du klappar min mage och säger att det finns så lite av den. När jag går viftar du med skivan; Den här ska jag lyssna sönder i jul när jag saknar dig.

Jag tror inte att jag behöver några raka svar.

What a wicked thing to do (to let me dream of you)

2005-12-19T00:34:00.000-08:00

Ja, nu var det länge sen jag bloggade. Och ni är så snälla som fortfarande kommer ihåg mig och kommenterar. Jag har varit borta, försökt med någon slags frigörelse, undvikt datorn i flera timmar, jag har skaffat träningskort och stått och trampat på maskiner som bränner löjligt lite kalorier (jag vill ju springa!) och jag har dekorerat min kokvrå med ljusslingor och försökt pressa fram en julkänsla som inte finns. Om fyra dagar ska jag åka hem och jag är helt skräckslagen, men jag vet inte om det hör hemma här. Kanske. Jag vet inte. Jag vet inte längre vad det är jag gör. Men jag har insett att jag måste fråga dig om du någonsin varit kär i mig. Jag måste fråga dig om du vill, om du kan. Blir svaret nej måste jag byta namn på den här bloggen och låta dig vara någon i min närhet, men inte någon jag inte älskar.

Och nu: detta har hänt...

Jag gick upp halv sex och bläddrade febrilt igenom hela internet innan jag bröt förpackningen, tog av säkerhetskorken, höll stickan nedåt, kissade minst fem sekunder, satte på korken och lät stickan ligga i horisontellt läge i tre minuter. Under tiden studerade jag mitt ansikte i spegeln; jag har varit fåfäng nog att ladda upp bild på myheritage och jag vet inte riktigt vad kombinationen av Scarlett Johansson och Jason Briggs säger om mitt utseende, förutom att mina näsa är löjligt stor. Den studerade jag nu, den och utslagen och ihåligheten och fårorna och de trötta, ensamma brösten (de saknar dina läppar så att de dör, men det är inte de som bestämmer längre). Så ringde äggklockan och jag lyfte stickan. Negativt. Inget mörklockigt, svartögd änglatroll låg begravt i min livmoder; ditt leende och min rädsla, mina smilgropar och din gyllene hud. Jag la mig ner på badrumsgolvet och funderade över vad jag hoppats på. Psyiskt ligger jag fortfarande där. Ihopkrupen, iskall och med en hjärna som inte fungerar.

Fysiskt reste jag mig, tvättade händerna, klädde på mig och drack ett glas juice innan jag äntrade världen. Hej världen. Jag promenerade klichéartat i flera timmar i ett milt och mulet väder

och det var många dagar sen vi träffades, det var många dagar sen du kysste min axel och trasslade med lockarna mot mina fingrar, och stönade sådär ljuvligt och lät mina händer röra sig över hela gyllenmattan av doftande hud och pressade dina ben mot mig och mina bröst klämdes till döds under din tyngd och de gnydde behagfullt och jag försvann någonstans där det är eldigt och varmt och rökelsen låg tung över mina ögonhålor som slukade, åt, sög, slickade, sörplade i sig din mörkhet. Många dagar sedan du kallade mig för liten slampig fresterska, länge sen jag sa right back at ya och la mig med huvudet i i ditt knä och berättade om min ångest inför att komma hem, många miljoner år sen du tyst sa att det finns alltid någon som har det värre, saker du sett i ditt jobb... Och vi stod framför spegeln i din hall och jag kysste dig där hals möter axel och jag log avlägset hejdå.

Efter det var du offline i tre dagar, sedan åkte du hem till dina föräldrar och fast du var online skrev du inget och jag fick psykbryt och köpte graviditetstest och det var negativt och jag började promenera. Och tänka. Och inse att trots hud och hår och spända fastsatta handleder och mjuk tunga över längtande bröst och trots att dina ögon får mig att vilja ligga ner och tillbe dig, är det inte längre det som lockar mest. Jag kan sitta och titta på teve och plötsligt faller en slinga av dina ord in i mitt huvud, bara sättet du har att skratta åt något du sagt, och jag vrids ur som en disktrasa. Hjärtat skrumpnar ihop och sväller upp och bågnar under tyngden av alla känslor som galopperar vansinnigt genom blodomloppet. Någonstans slutade det handla om hur mycket jag kunde låta dig plågas innan du fick komma, någonstans på vägen gick jag vilse och om jag ska beskriva varför just du har mig upphängd i en hjälplös sele som inte går att komma ner från, så är inte svaret längre din sexighet utan din glädjesmittande euntiasm inför allt och alla och ditt hisnande djupa allvar när vi är nära och bara viskar, vi två.

Kan jag leka då? Kan jag tänka ohwell, jag är kär i dig och du är inte kär i mig, men det är okej så länge jag får knulla dig? Jag vet inte. Däremot kan jag tänka ohwell, jag är kär i dig och du är inte kär i mig, men så länge jag får vara en av de som du bryr dig om är det okej att du aldrig rör mig igen. Fattar någon? Att det handlar om "personlighet". Jag vill inte vara utan ditt bullrande skratt och dina finurliga kommentarer. Jag kan knulla vem som helst, hur många mörka ögon och rökelsedoftande manskroppar finns det?, men jag är jolmig nog att tro att det som är DU bara finns här&nu.

(och ursäkta att jag tappar stinget, jag inser att det låter högtravande patetiskt översvulstigt men vad ska jag säga då? fan, olycklig kärlek är så jävla lätt att sätta ord på, men när plötsligt blir stort och överväldigande och lyckligt, fast det inte direkt är lyckligt men i alla fall FUNNET, då blir det fan så svårt).

Det blir måndag och du kommer till stan igen, du går online och du är trevlig och jag är trevlig och vi är trevligt svala, du nämner att det var länge sen vi träffades, och jag nämner att det är ju tråkigt, vi bestämmer att träffas och jag kommer dit, vi ser på teve, jag sitter på behörigt avstånd, jag njuter av att vara där, jag ger dig en kram när jag går, jag åker och klipper av mig håret för att förändras.

Igår bad du mig om att få bjuda mig på frukost, jag tillät dig nådigt och kom hem till dig och ett dukat bord med nyponsoppa, ägg, tjocka brödskivor, ost och skinka och te och juice och vackra koppar. Fem gånger sa du att mitt hår blev otroligt snyggt och du hämtade kameran och fotade mig och du försökte krama mig och och mina bröst men jag gled artigt undan för du får inte längre röra mig utan att älska mig, och gick hem och jag tänkte klart mina tankar.

Jag ska fråga dig. Blir svaret ja, ska jag tacksamt ta emot dig och då fungerar det inte att heta it's not like i love you längre. Blir svaret nej ska jag låta dig vara en vän i min närhet, en vän som jag älskar som en vän, och då kan det inte heller heta it's not like i love you längre. Where do we go from here? Ni får veta när jag frågat.

(idag kom den forsande. jag blöder som ett slaktat, uppsprättat djur).

I'm gonna make somebody love me

2005-12-13T12:55:00.000-08:00

Vi möts som hastigast och du säger att jag är fin; att jag ser fräsch och glad ut, jag blir generad och sen måste jag skynda vidare. När jag kommer hem naglar jag fast mig själv framför datorn med ett inledande icqhej. Tre timmar senare har du ännu inte svarat, och jag tar det kallt tills jag minns hur du brukar klicka bort meddelanden som du inte bryr dig om (utan att svara på dom) när du har besök (när jag är där och sitter i ett soligt leende på ditt golv, fräsch och glad och störtkåt och ointresserad av dina icqkonversationer men lycklig över att du prioriterar mig) och magen blir en liten knut. Fast inte så stor. I morgon ska jag hyra film(er).

Och kissa på en sticka.

Hey God! Why are you doing this to me?

2005-12-11T23:29:00.000-08:00

15 dagar. Jag har gått upp i vikt, trots att jag inte ätit något, och jag har fått malplacerade utslag i ansiktet. Djupa andetag. När kan man kolla läget? Fuck. Min hjärna tänker hahaha, det här händer inte så det är lungt och mitt hjärta nynnar en liten visa om dina mörka ögon i min kropp och ditt leende på en liten knubbig treåring som stultrar mot mig, mamamamamama, men ibland stannar både hjärta och hjärna upp för att drabbas av vild, våldsam panik. Jag är inte klar! Jag är inte redo. Jag vill inte.

Och, som lite härligt krämig grädde på toppen av moset; du har slutat prata med mig. Det har gått så fort att jag inte riktigt hängt med. Är det hämnd? Kan jag inte frysa våra icqsamtal, vägra dig besök och inte besvara dina SMS utan att du blir helt hämndlysten och istället klipper av mig (givetvis efter att du behandlat mig som en prinsessa i några dagar, så att slaget ska bli hårdare)? I onsdags gick jag till dig och drunknade i dina safter och låg inborrad i din halsgrop och berättade om mina tankar och du klappade min mage och jag knullade dig med blicken, så nära, så len, så störtskönt läcker att mina ben hade vikt sig, om jag inte redan låg ner mellan dina lår och andades kryddblandning, svett, åtrå, längtan. Jag smekte din kind och min inre kamera knäppte bild efter bild efter bild och jag gick därifrån några meter över marken. Torsdag tystnad, fredag tystnad, lördag ett desperat sms om ett program på radio; ett artigt svar två timmar senare, söndag tystnad och idag är du på jobbet och hela ödsliga måndag ligger framför mig. Ur led. Hur? Vad? Visade jag för mycket nu igen? WHAT THE FUCK ? (och när jag säger tystnad menar jag OFFLINE)

En gång dejtade jag en grabb som tyckte att det var macho att glömma att ringa mig, tyckte det var coolt att kommentera tjejers bröst på teve när vi tittade tillsammans och som på ren illvilja låtsasades att han aldrig skulle vilja bo med mig. Det funkade riktigt bra för honom, tills jag kärade ner i mig i hans bästa vän istället, och bytte säng (han lyssnade alltid, ringde regelbundet, målade upp fantasier om huset på landet och de knollriga ungarna vi skulle få; watch and LEARN, puckon).

Jag ger dig till onsdag. En vecka. Du kanske också spelar enligt governess' svälta-räv-regler? Det kanske är meningen att jag ska dyka upp med blommor vid din dörr och säga SE MIG FÖR HÄR ÄR JAG, men jag kan inte; är jag stoltare än du eller är vi både vita häster med käppar i baken som gör ryggen rak och stoltheten smärtsam? Onsdag. En vecka.

(ja, fråga mig inte vad jag ska göra sen. men säg gärna åt mig)

sms? inte bra.

2005-12-09T12:11:00.000-08:00

Jaså du vägrar prata med mig på icq? Jamen då tar jag väl och skickar ett sms istället, som du inte heller svarar på. Mmm. Pistol någon? Rep? Rakknivar? Stupid stupid stupid. Jag tänker gå och lägga mig nu, och ha mobilen på ljudlöst på andra sidan rummet, så att jag slipper höra när du inte svarar. Right.

Inte ett av mina vackraste inlägg

2005-12-09T10:43:00.000-08:00

Fan fitta kuksug fan jag tänkte att jag skulle vara svalt elegant och cool och dra mig undan lite och bida min tid men istället är det du som inte är online på två dagar men jag sväljer det och går vidare och sen träffas vi och du är coolt sval och distanserad och SÅ SNYGG ATT JAG VILL DÖ och jag tänker att jag ska tala om det, bara så där allmänt, att du är himla snygg, men det går inte att prata med dig, vårat möte blir löjligt kort och sen är offline och när du går online skriver du inget och jag påbörjar det här inlägget i mitthuvud; fan fitta kuksug fan, svärasvärasvärasvära, svära är det enda, jag ska inte skriva till dig utan jag ska sitta här och VÄNTA PÅ att du går offline så att jag kan sluta irritera mig på att du är där. Gå offline. Gå ofline. Gå offline. Hejdå. Du behöver inte skriva till mig, det är okej att inte ha tid, sluta ha tid, gå offline, försvinn, jag lägger mig ner utan att andas nu och när jag kommer tillbaka ska du inte vara där, okej? Hejdå.

Crash. Boom. Bang.

2005-12-08T07:32:00.000-08:00

Min mens är nu över en vecka försenad.
Du kanske får din julklapp snabbare än du trodde, älskling.
(jag fattar inte att jag vågar skämta om det, det här är läskigt)

I'm logging off from you?

2005-12-07T05:31:00.000-08:00

Och så talar plötsligt Madonna till mig. Jag sitter med min skål välling och min apelsin och trötta ögon och fingrar som långsamt skriver ord jag inte menar (pappa, tack för ditt mail, här är allt som vanligt, jag mår bara bra och i jul önskar jag mig en svart kappa och en bok, krama mamma från mig) och mot min vilja hör jag texten; mitt bland abbastölder och beat som är för glättiga för mig studsar svarta ord fram och eftersom jag känner den hör jag smärtan bakom orden. Och bitterheten. Time goes by. So slowly. For those who wait. Du knackar online och jag ler trött och magert och försöker hitta inspirationen att bry mig, försöker hitta inspirationen att bli upphetsad, every little thing that you say or do, men jag är bara trött och blasé och när du försöker få med mig i rollspelet säger jag att jag är trött och ska gå en promenad, och sen stänger jag av datorn och undrar vad jag ska göra nu. Fed up, tired off waiting for you? Du skickar ett sms och ber promenera dit och jag svarar att det är mycket nu, sen städar jag hela lägenheten (alla två rum) och strövar i regnet för att bli kall och köttslig, inte vara ett plastskal.

Och sen går jag hem till dig och förlorar mig i lusten. Ändå.

Rebekkas hall of shame

2005-12-02T14:28:00.000-08:00

Måndag DND.
-Vad pysslar du med ikväll då?

Tisdag DND.
- Ska lägga mig tidigt ikväll... godnatt, kram.

Onsdag Occupied.
- Det verkar som du jobbar hårt? Alltid upptagen... Godnatt, kram.

Torsdag morgon Offline.
- Aldrig är du morgonpigg längre... :( o alltid upptagen kvällarna...

Torsdag kväll Occupied.
- Verkar som du har mycket nu... men ska till stan i morgon, följa med?
Online
- Okej
- Inte upptagen mer?
- Nej.

Nej, inte upptagen mer.
Jag är inte stark.
Jag är inte stark för du är glad och stilig i lång rock och halsduk och nyrakad och yvig i frisyren och du har lite utslag kring ögonen och jag tänker bra, fint, kom inte för nära nu, och du håller dig på anständigt avstånd, jag sitter på passagerarsätet i bilen och du säger att du känner dig manlig när du får köra, och mellan oss har något hänt fast vi pratar inte om det utan vi tittar på gardiner och vi köar och du äter korv och jag provar skor och du är ett bra smakråd åt mig och jag är ett bra smakråd åt dig. Väljer ut en fin tröja åt dig, fast jag vill ge dig något fult, du smygsneglar på mobilen och jag är ett skalbaggeskal. Vi går förbi en spindelmannendräkt på barnavdelningen och du säger att såna kan vi ge till våra barn och jag skrattar matt, du visar ljusslingor och säger att sådana kan vi pryda vårt slott med när vi gift oss och jag undrar vilket parallelluniversium du lever i och när jag frågar vad du tror att du skulle önska dig i julklapp säger du snälla barn, fast de räcker om vi gör dom i jul så får vi dom i september och jag minns varför jag skulle sluta umgås med dig: Du skämtar om en kärlek som jag bär skör och svulten mellan händerna (som den sista droppen vatten skulle jag säga om jag var björn ranelid men det är jag ju inte) och jag det bildas en spricka varje gång. Men jag klarar mig bra, det går inte att komma nära i affärernas tumult, jag kan inte känna doften av dig bland skor och väskor på Wedins, din hud förlorar sin trollcharm mellan BILLY och IVAR på IKEA, jag kan undvika dina ögon och söka mig till boktitlar på Åhléns. Jag andas ut och jag lever upp och vågar bubbla och spraka och vara som jag vet att du vill, den levnadsglada Rebekka, hon med skrattgropar och glimt i ögat.

Sen sätter vi oss i bilen och jag ber dig visa upp din manlighet nudå, hehe, och du vänder dig mot dig med ögonen bräddfyllda av snusk och ditt leende blir taggtråd i min hals för det är inget leende det är en längtan och en dröm och en saknad och en förhoppning och jag vill plaska ut över sätet, rinna vatten ur alla kroppsöppningar så att jag töms på liv&lust och slipper möta en enda jävla dag till utan dina händer mellan mina lakan (ben,mage,höft,kind,bröst).

Så slocknar lampan och jag vänder mig mot vindrutan och drar nåt skämt om hur det är. Stiger ur bilen med famnen full av saker som ännu ligger på hallgovlet och undrar vad det är för jävla crybaby de hamnat oss, jag säger tackhej, hejdå, det var trevligt, kom förbi om du har tråkigt,

och jag vet inte, jag orkar inte, jag försöker bara beskriva, jag skäms, jag är din hund.

I'm trying to control myself, so please don't stand in my way

2005-11-28T11:21:00.000-08:00

Dag 1 på veckan utan dig. Jag har tagit bort dig från min lista. Jag har satt mig själv på DND, jag tror inte att du kommer försöka skriva till mig. Idag åkte jag förbi dig med en bok jag lånat, när jag visste att du var på jobbet. Jag stoppade in den i brevinkastet, med en lapp; tack för lånet. Du har skickat ett SMS och tackat för tillbakalämnadet. Jag har inte svarat. I thought you were special. Jag har gråtit och inatt sov jag två timmar. Jag bara konstaterar det. Jag känner utsuget. Jag läser dadel och få så ont i magen. Jag kan inte skriva. Jag lägger mig på stenhård snö på en öde fotbollsplan, jag älskar allt du gör, och himlen är fet mjölkvit och träden svarta och mina byxor blir blöta och kalla och jag droppar tårar i badkarets badskum. Jag är tyst och bara andas. Dag 1 på veckan utan dig. Jag äter tre morötter, ett glas vatten och en tallrik välling. Vill du kaloritävla governess? Den som går ner mest under en vecka får synliga höftben i pris. Shattered by your smile. Jag förbannar kylan och min trasiga kropp som gör att jag inte kan löpa bort smärtan. Jag försöker hålla hjärnan ren och vit och fri från dig men den fastnar i ditt hår. Impulser och ögonblick, i'm not very found of you and your lies, jag förstår inte hur det är möjligt att du kan se så själfullt mörkögt ögonfransigt himmelsdoftande chokladhudat ömt smeksamt på mig och inte känna något. Could you hold on while i take hold of myself?

When you're ripe you'll bleed out of control

2005-11-26T07:16:00.000-08:00

"En del personer kan man vara hur perfekta som helst för en, man kommer jättebra överens och trivs ihop och ändå finns inte det där som klickar, man blir inte kär och kommer heller aldrig att bli det".

jag är ledsen, men det finns bara ett sätt att tolka det där, det finns bara en anledning till att du säger just detta till just mig, det finns bara EN, och den sanningen är så svår och hård att svälja att den ligger som en stenbit i halsen under hela vår promenad, och när vi efter promenaden går hem till dig och du försiktigt kysser min mage och smeker mina bröst och låter min hand följa din kropps lenhet brister alla band i mig, snap snap snap, spänns och går av och jag kunde ha gråtit där och då men stenbiten sitter fortfarande i halsen så jag drar bara in djupa andetag av den mustiga tjocka doften från din hud och kramar den där perfekta jävla kuken med hela handen och pressar mina läppar mot din mun, ånga&andas och gräva djupa hål med tungan och sen ringer telefon och då går jag och snart släppar stenbiten och jag kommer gråta så hett och bittert och tömmas på luft och du får inte se mig mer, jag klarar det inte, du har slaktat mig.

Jag blir så liten

2005-11-26T04:40:00.000-08:00

Det snöar när jag vaknar.

SMS:
Upp och hoppa! Vi ska ut på snöpromenad.
SMS-svar, fyra och en halv timme senare:
Var på väg men fick oväntat besök vid frukosten. Kram.

Theeöööwhaaa?
Hjälp mig tolka:
1. Oväntat besök VID frukosten, á la jag åt frukostoch någon kom oväntat förbi?
2. Oväntat besök INNAN frukost, á la jag fick med mig ett ragg hem inatt och i morse åt vi frukost?

Var besöket inte bara oväntat utan dessutom ovälkommet? Var besöket en kär faster eller en urringad blondin? (gissa om jag är svarthårig och plattbröstad) Och vad betyder "var på väg"? På väg vart? Hem till mig? På väg ut? Utan mig? Med mig? På väg på vinterpromenad efter en frukost som från början inte var vare sig oväntad eller besökt? Fuck.

OCH VAFÖR I HELVETE ÄR DU INTE UTE PÅ ICQ?

bang bang

2005-11-25T07:55:00.000-08:00

Du är ju så okomplicerad. Jag måste lära mig. När du har tid pratar du med mig. Alltid. När du inte har tid skickar du ibland ett artighetsmess, ibland inte. Du sitter aldrig (som jag i min panik tror) och pysslar med din dator och skriver mail UTAN att prata med mig. Ibland städar du, tvättar, lagar mat, far omkring; men till och med då brukar du ta dig tid att skicka iväg något i min riktning (som jag sörplar i mig och besvarar på två sekunder, needy as i am). Nu svarar du inte. Nu har du inte tid. Nu är du upptagen med något som kräver din tid. Du är okomplicerad och enkel, och jag behöver bara ha tålamod (men jag har ju inte det, jag vill prata med dig NU, jag ska snart iväg, jag måste få något att suga på resten av kvällen, jag behöver något för att lindra skräckpaniken i bröstet, jag behöver något som kan dämpa bilden av dig och ett dansgolv med tusentals kvinnor, något jag kan klamra mig fast vid inatt när jag linkar hemåt klockan fyra och undrar vart du är, geeee meeeej).

The way we walk the way we talk the way we stalk the way we kiss

2005-11-25T01:03:00.000-08:00

Jag satt alltså där mellan hopp och önskan och skrev ett desperat inlägg och bestämde mig för att gå och lägga mig. Mina ögon blinkade till när jag tryckte upp icqlistan och fick se att du plötsligt inte var N/A utan away vilket betyder hejjagärhemmanu. Jag väntade en två tre sekunder och sen skrev du HEJ och det är tur att vi inte kör webcam för mitt leende när du börjar prata med mig måste se rent löjligt skrattretande PATETISKT lyckligt ut. Jag är din ånga och kåthet, du drivs av tufftufftåget rebekka och när du säger jag älskar när du tar på mig vill jag klippa&klistra bort och till så att det står något helt annat men jag bara lerlerler långhalm och säger kiss baby, jag ska sova nu. Flams flams.

I helgen är jag upptagen och du ska gå på fest IGEN utan att jag är där, jag laddar hårt för att vara sval och cool och i alla fall glad över att du frågar vad jag ska göra och glad över din suck jag kommer att förfalla och om vi struntar i att det bara handla om sex, vad är då kvar? Kanske att du borrar in näsan i min mage och håller om min midja och blir generad när jag ler.

Vi är så jävla dumma?

2005-11-25T01:01:00.000-08:00

"but i don't care if you don't
and i don't feel if you don't
and i don't want it if you don't
and i won't say it
if you don't say it first"

You're having dinner with a friend

2005-11-23T14:27:00.000-08:00

(någon gång under kvällen passerar jag gränsen mellan hoppet att du ska komma hem och börja prata med mig på icq och önskan att du ska ha gått och lagt dig utan att säga något. någon gång, alldeles nyss. för en stund sen hoppades jag fortfarande; snart kommer du hem och säger hejbejbihjärtaprinsessagodnatt och går från n/a till offline. nu önskar jag istället, att du var trött och inte såg åt datorn utan gick och la dig direkt tjocka täcken tunna lakan mjuka kuddar ren hud yvigt hår tunga ögonlock mjuka läppar jagvillvaraDÄR.)

As long as you want me baby, it's alright

2005-11-22T13:03:00.000-08:00

Du säger Ha på dig dina låga jeans i morgon när vi träffas och jag svarar Träffas vi i morgon? och du säger Ja. Ska jag då säga nej? Nej. Jag har på mig mina låga jeans och en slampig bh under ett mjukt linne, allt enligt dina önskemål, och vi ligger upp och ner i sängen och jag berättar om mina vilda ungdom (återigen, ditt önskemål) och lyssnar på glada julsånger. Jag känner mig som en flickvän igen, du lagar mat åt mig; heta räkor i hetare chili och min mun bränner och du ler genom tända ljus och säger ät mer ät mer ät mer och jag vrider mig för det är så gott och jag älskar att det är du som lagat det och att du lagat det åt mig men jag klarar inte av ångesten på natten. Istället låter jag mig bindas fast med svarta band i din skrivbordsstol medan du masserar min nacke och mina axlar och klär av mig bh och linne och sen står du stolt och beundrande framför mig och jag kan inte gömma mig längre, jag vill inte gömma mig heller; jag tar djupa andetag av din doft och blundar när jag lägger mig på sängen och blundar när du kommer över mig, och sen är det du som blundar när jag reser mig och kysser dig på kinden, lämnar ditt rum (rökelse&sex&ånga mot ruttnalöv&stjärnor&nattluft)

You've got secrets too

2005-11-20T11:20:00.000-08:00

Säg snälla saker, tigger jag och du berättar att jag är söt och har fina bröst och att ingen i hela världen gör dig så kåt som jag. Jag går runt på krossat glas och gråter över min överdimensionerade kropp och mitt trasiga hår och bakom ögonen bränner eldringar, jag är så trött och less och äter kakor istället för att dricka sprit; samma kalorier, jag orkar inte ha ont i huvudet och kräkas idag också, jag kanske kräks ändå, kräks av ditt svar på min fråga om gårdagen; du dansade en massa massa massa. Jag borde gått dit, säger governess, till festen, för att se hur du betedde dig i min närhet offentligt; kindpuss, hångel, ensamhet? Och ja, ja, visst, så länge det hade blivit kindpuss och hångel, men ensamhet? Hade jag klarat av det där hörnet, klarat av att stå där ensam med en isklump mellan benen och se dig dansa med andra, var det inte bättre att ligga hemma och kolla på popcorn och kunna alla svar men inte ha någon att tävla mot och lägga mig tidigt och gå upp, åka hemifrån, ha datorn avstängd för att på något sätt STRAFFA dig, komma hem sent och be dig säga snälla saker för att jag känner mig ful? (jag vet inte ens vart den där meningen började och jag vet inte hur den slutade jag orkar inte läsa igenom jag är trött, du säger att jag är söt, du vill bara knulla)

I don't know what more to ask for

2005-11-19T14:13:00.000-08:00

Vill jag följa med till stan igen? Ja det vill jag. Vi åker buss och du betalar och håller min väska och inne på h&m vill du att jag ska prova en kort, svart, slinkig sak men jag går runt och känner mig fet, ful, otillräcklig, jag får ont i magen av ditt vackra hår och ryser när jag ser mig själv; trasslig och torr och tio kilo för mycket.

Vi provar kläder på UFF och du hittar en rock som gör att du ser ut som en rysk godsägare (en förfärande stilig rysk godsägare) och jag provar en vit päls för att matcha dig, men du är upptagen med din rock och frågar tusen frågor om hur bra du ser ut och jag försöker vara objektiv, ja fint bra den är lite stor i midjan när ska du ha den är det inte för dyrt för något du inte vill ha men om du tror att du kommer ha användning för den jag vet inte TVINGA MIG INTE ATT TITTA PÅ DIG MINA ÖGON BLÄNDAS OCH JAG FALLER PÅ KNÄ, och till slut bestämmer du dig för att inte köpa den. Sen klagar du på att jag står i vägen när du ska spegla dig och jag baxnar inför tanken på att vi två enorma egon skulle leva ihop, det är omöjligt.

I en chokladaffär köper du tryffel, inslagen med guldsnören och när vi åker hem ber du mig komma förbi senare, och när jag gör det ger du mig chokladen; säger att jag ska öppna den och äta några stycken, fast inte alla och stereon spelar she comes in to my room, she takes off all her clothes och jag rodnar och biter i chokladen som smakar ljuvligt, gudomligt, himmelskt, she lies down by my side because she is my good thing, sen klär du av mig mina tröjor och kysser mig över hela överkroppen innan du släpper mig och klär dig i fina kläder; slips och kostym, du ska på fanxy fest och jag ska inte dit, mitt hjärta skrumpnar (but i'm your good thing?).

När du ska gå funderar du på att putsa skorna men jag säger att så jävla fin som du är ikväll kommer ingen bry sig om att titta på dina skor och sen stänger jag dörren och går hem med hårda steg, the bitterness of one who's left alone.

Det krävs bara ord

2005-11-18T02:33:00.000-08:00

Program man inte ska se med den man inte älskar: Scrubs. Elliot och J.D knullar som kaniner, fast bara som vänner, och jag sitter med brännande kinder och ser inte på dig varje gång någon högt och tydligt säger att man inte kan ha sex utan att blanda in känslor, särskilt kvinnor kan inte ha sex utan att blanda in kärlek, OM EN KVINNA HAR SEX MED SIN MANLIGA VÄN MÅSTE HON BLIR KÄR I HONOM, och det är så obehagligt och obekvämt att jag vill sugas in i sofftyget och försvinna (då skulle jag få ligga där under din smäckra, läckra rumpa också, det vore helt okej). I slutet inser J.D att det faktiskt är han som inte kan hålla isär sex och känslor, han är förälskad i Elliot och han tänder ljus och häller upp vin för att berätta det, för att ta hand om henne, och hon säger att nej, det går inte, jag kommer bli kär i dig och vi ska ju inte vara ihop, vi passar inte som par, i alla fall tycker inte jag det, och han svarar nej, nej inte jag heller, haha, och så låter han henne sova på soffan och en stilla sång i bakgrunden sjunger Tell her you don't want her to go och du skriker åt teven, som under en fotbollsmatch, kom igen, berätta då, du vill ju ha henne! du engagerar dig verkligen, och gömmer huvudet i kudden när programmet tar slut utan att J.D sagt någonting, med Elliot på soffan och kärleken i spillror.

Först blir mitt hjärta varmt.
Sen blir det kallt.

För jag antar att du skulle säga något...?

Du är tyst, jag har lögnen på tungan

2005-11-18T02:18:00.000-08:00

Jag går omkring på stan med hålet i magen, köper en jacka och nya gardiner och tittar på skor och vackra ljuslyktor och mobilen bränner i fickan för att den längtar efter dig. Håglösa steg över torget, jag låter en buss passera, människor kliver av och mitt hjärta bankar plötsligt så hårt att hjärnan måste skrika för att överrösta det; du gick just av bussen, du står just nu precis tre meter ifrån mig i rufsigt hår och sliten munkjacka och jeans och jag kliver fram, med blodet susande i öronen och lägger handen på din arm och du vänder dig om och ler från tårna. Några sekunders slump, att jag gick in i just den affären då, att jag valde att fingra så länge på de där skorna, att jag fick vänta just så länge i kö, allt trillar på plats och avgör om min dag på stan skulle bli grå, långsam, ensam med brännande mobil eller om den skulle bli mörka ögon och leenden och försiktiga händer och pjollersnack. Det första du frågar är om jag skickat något sms, du har glömt mobilen hemma nämligen, det andra du frågar är om jag var på väg hem och om det var därför jag befann mig vid busshållsplatsen eller om jag har lust att göra dig sällskap på stan och det tredje du frågar är om jag inte är kall om händerna. Och sen värmer du dom i dina. Ja, ja, jatack.

Vi går från affär till affär och överallt där det finns speglar stannar vi till och båda smygrätter till håret, smygler prövande mot spegelbilden, är jag fin, ser jag bra ut, är allt okej? och vi provar soffor och jag berättar om min framtid som ekonomiskt oberoende med fem barn och du äter hamburgare med pommes och jag trånar men äter icket, köper istället frukt och sirap och jag försöker övertala dig att gå med mig och du försöker övertala mig att åka buss med dig och det är ju så meningslöst, vi är båda starkare än den andra och ingen ger sig, ingen säger okej jag gör som du vill, ingen säger jagvillvarameddig, utan vi skiljs vid bussen, jag går hemåt med frenetiska steg och du åker, innan vi skiljs säger du att du kan åka buss med min frukt "då har du en ursäkt att komma och hämta den sen" och jag instämmer "ja, att du har min frukt är onekligen en bra ursäkt för att hämta den" men jag fattar vad du menar och när du kramar mig hejdå och säger att jag luktar gott måste jag hämta kraft från asfalten för att inte svimma

Jag är skräckslagen.

Don't you fucking lie

2005-11-15T12:32:00.000-08:00

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.

But tt's not like i love you it's not like i love you it's not like i love you it's not like i love you it's not like i love you i't not like i love you it's not like i love you.

In dreams he came to me. In dreams I killed him.

2005-11-15T01:45:00.000-08:00

För tusen år sedan trodde jag att jag träffat rätt. Det var en grabb med stora gröna ögon, tunga ögonlock, smilgropar och ljust hår, breda axlar och ömma händer. Jag älskade honom rätt besinningslöst och när jag talade om det för honom gick han igenom en "i love her/i love her not"-kris i två veckor, sen blev han min och när han inte var det längre tog jag det rätt hårt á la uppfrätta kinder, urholkade ögon, salt i brännande sår, sömnlöshet och en telefonräkning som jag kunde betala av än idag om jag inte fått hjälp av välmenande föräldrar (mamma grät nästan lika mycket som jag).

Ändå gjorde han absolut inget fel. Han blev kär i mig, sen slutade han vara kär i mig och var ärlig nog att tala om det och sedan förvägra mig break-up sex. Han var hederlig, rättfram, rättvis och andra ord på rätt- som jag bara ville stoppa upp långt, långt in i hans anus för jag VILLE INTE bli behandlad "rätt", jag ville knullas och utnyttjas och felbehandlas, bara jag fick vara nära honom. Kärlek är så charmigt destruktivt.

Idag är vi de bästa av vänner, kanske för att han var en sån jävla hedersknyffel. Han föreslår att jag berättar om min kärlek för dig ("det funkade ju på mig") och jag svarar med att fnysa i tio minuter tills han förstår att han har fel, sen fördjupar vi oss i hans kärleksliv istället och än idag blir mitt hjärta alldeles varmt och rosigt av han inte fått ett enda förhållande att fungera sen han dumpade mig. Du vet att jag var den rätta för dig va, tigger jag bekräftelse och han svarar ja, det var du, men jag kommer väl aldrig få tillbaka dig och jag svarar damn right you won't.

Du var N/A hela kvällen igår och jag hämtade kraften att lägga mig innan du kom online, men lämnade datorn på med N/A; you think you know but you have no idea och när jag gick upp i morse hade du skrivit bitter? till mig 00.47.

Bitter?
Jag?

This may hurt a little but it's something you'll get used to

2005-11-13T13:37:00.000-08:00

Efter att du erkänt att jag är kär i dig sitter du oavbrutet och messar; din mobil vibrerar med jämna mellanrum och jag sitter bredvid, stel som en pinne, och försöker att inte tjuvkika samtidigt som jag tjuvkikar. Elegant. Förnedrande. Är jag sotis? Bah. Är jag överhuvudtaget vid liv längre? Har inte hela jag skrumpnat ihop, kramats ur, tänts eld på, brunnit ut, sotats ren, flagnat bort?

Innan jag går ger jag din kuk en kram, eleganta fingrar runt välformat paket, och du stönar och jag försvinner ut. Du har blivit bloggintresserad, och ger mig adressen, jag läser din handikappade svenska och tänker att du är bättre in flesh, sen säger jag att det är bäst för dig att du inte skriver något om ditt sexliv, såvida det inte handlar om mig, och du fnissar och undrar om jag tror att du har någon vid sidan om och när jag säger att jag inte vet flabbar du bara till svar att jag alltid tror det värsta och sen säger du GODNATT OCH GÅR OFFLINE.

JatackaFAN för att jag tror det värsta. Förneka, snälla. Förnekanekaneka. Jag går ju sönder. Jag fräts inifrån. Jag bubblar blod mellan läpparna och faller i bitar och tuggar ursinnig fradga och hatar dina jävla powertrippar. Tror jag att du har någon vid sidan om?

Idag var jag uppbokad på annat hela dagen och jag stängde av datorn som ett slags straff. Du ska fan inte tro att jag sitter vid internet och häckar hela dagen, i väntan på din entré! No sir (i know, i totally do, alla andra dagar). Men jag hade mobilen med mig. Och klockan ett fick jag ett sms. Jag bara visst att det var från dig. Jag VISSTE. Jag läste det, och när jag såg ditt namn överst blev jag inte förvånad, och när jag läste din chockerade undran över min frånvaro på icq blev jag inte heller förvånad, jag bara slickade mig om munnen och tänkte NU DU. Nu är du min.

Varpå ångest följde. Hur nära kunde jag svara? Vad skulle jag skriva? Vad är kallt beräknande, vad skulle skära som en slö kniv genom ditt kött, vad kunde nå ditt ömmande hjärta? Jag sysslar med lite annat idag. Perfekt. Perfekt. Jag inväntande svar. Jag fick från fast övertygelse, till hopp, till längtan, till förtvivlan, till ångest till nufårdetvaranog till... pip-pip! Till vad kan det vara då? kram. Men då var jag redan hemma och slog på datorn, återvände till min värld.

Varmdusch.
Kalldusch.

Du är inte alls min.
Jag undrar vems du är?
Kanske hon som du kanske spenderade fredagsnatten med.
Kanske hon som du kanske spenderade lördagförmiddag med.

Kanske hon som kanske naken och orädd fick sova mellan dina lakan, så nära din hud, sova i doften av dina sängkläder, sova med fingrarna i ditt hår, vakna med näsan mot din hals, vakna med dina ögon på henne, äta frukost med dina händer kring hennes midja, jag kan se er steka pannkakor ihop och skratta ihop och jag kan se dig kyssa henne hejdå och jag kan se dig slå på datorn och hitta patetiska, sorgliga rebekka väntande där, och jag kan se dig le inombords när du sitter med patetiska, sorgliga rebekka och kollar på dålig teve och skickar sms till henne som du knullat och älskat och vill vara med.

Ibland blir jag verkligen trött på min hjärna.

Framför teven.

2005-11-13T13:16:00.000-08:00

- Jag är för evigt kär i Jess. Han är lite lik dig faktiskt.
- Jaså? Ja, det är väl därför du är kär i mig.
- ... Jess!
- Yes? Ja jag sa ju det.

Only your silence isn't sexy at all

2005-11-12T14:31:00.000-08:00

Jag behåller tröjan på, tjocka tröjan, för jag vill göra ett försök att slita mig loss, det inser jag när jag nästan kräks utanför din port bara för att du är så snygg, såna känslor är inte rimliga, det är inte rimligt att jag kvävs av känslor när du öppnar dörren med ett strålande leende och ögon som är mörkt glada. Du springer runt och städar och jag sätter mig på en stol och försöker att andas medan du obeymrat pladdrar och frågar mig om min dag och jag tänker att antingen får vi vara vänner eller också för vi vara sexänner för jag orkar inte hålla isär mina känslor och lustar så här längre, det blir för svårt. Om jag ska hoppas att du är kär i mig varje gång du säger något snällt, om jag ska vara rädd att du ska tro att jag är kär i dig varje gång jag förföljer dig på icq/kommer hem till dig/skickar ett sms kommer vi förlora den eventuella vänskap vi kunde ha om du inte var en sån JÄVLA SEXBOMB.

Jag ser sängstolparna och hjärnan skenar iväg i smattrande galopp, jag ser inte tyget som jag knöt fast dig med, men det finns någonstans i rummet och det blir plötsligt väldigt varmt i min tjocka tröja. Du börjar fråga ut mig om bloggar och min hjärna får kortslutning; jag funderar febrilt på hur anonym jag egentligen är och inser att om du inte springer rätt på mig och känner igen dina egna ord och handlingar, finns det ingen risk att du hittar mig. Jag berättar att jag alltid drömt om att bo i ett slott och du säger att när vi gift oss ska du köpa ett slott till mig.

Hold it.
Backa bandet.
Läs igen.
När vi gift oss?

Jag flamsar bort det med ett bäst för dig att du blir riktigt rik då, sen kommer viljan att kräkas över mig igen och jag säger att jag måste gå och köpa en frukt. Du kollar klockan och säger belåtet att ICA är öppet till nio och klockan är bara halv åtta, sen frågar du om jag vill göra något roligt och jag får ont i huvudet och vill gråta för okej, är det nu man ska vara stark? Är det nu man ska säga; nej, du är inte kär i mig, i alla fall inte medvetet, du vill inte låtsas om det, du har inte tid med mig, jag finns inte, jag finns bara när du vill knulla och det räcker inte för jag vill ha dig now&forever, och jag orkar inte skämta om det just nu, jag är skör och spröd efter timmar i regnet och jag är sjuk av längtan och du är för nära, för fin, för jävla urtjusig och jag orkar inte vara en i raden av personer du haft sex med som inte betytt något, jag är rädd för dig och du kan inte behandla mig hur som helst?

Eller är det nu man klär av sig naken och faller baklänges över sängen och säger komochtamigdåsexigajävel? Självkontroll?

När jag gick hem med min frukt kändes det som att jag förlorat något.

It's not enough, i need more

2005-11-12T12:40:00.000-08:00

"Jag ska ut och gå nu, säg till om du vill ha överraskningsbesök"

Och så går jag.

Jag går rakt fram och sen svänger jag och sen går jag rakt fram igen och sen svänger jag och så går jag förbi din lägenhet tre gånger, det lyser och jag går ända fram till porten innan jag svänger igen och tar ett nytt varv runt bostadsområdet där du bor och sen skickar jag ett sms:

"Ville du ha besök? Jag är för feg för att överraska"

Och ja. Vad sa jag om sms?
Jag sa att det bara betyder att man TÄNKER, att det inte är ett naturligt sätt att kommunicera eftersom det avslöjar för mycket, men fuck, jag orkar inte låtsas, jag är för fan ute och GÅR i spöregnet utanför din lägenhet. Släpp in mig älskling.

Precis när jag skickat iväg det får jag hård hjärtklappning.
Och jag tänker tralalala, om bara någon minut kommer ett Jatack landa i min ficka.
Tystnad.
Och jag tänker att jaja, om fem minuter kommer ett Jatack landa i min ficka.
Tystnad.
Och jag tänker att okej, okej, om en kvart kommer ett Jatack landa i min ficka.
Tystnad.
Och jag tänker att jag skulle gråta av lycka av ett Nejtack om du bara kunde svara.

Sen fäller jag bak luvan, tittar upp mot regnet, sätter på Eulogy på högsta volym och säger som han som är kär i Keira Kneightly fast hon är gift med hans bästa vän i Love Actually: Enough. Enough now. Jag går till och med som han, med bestämda steg och händerna i rocken, på väg hem. Och då vribrerar det. Kom du.

Istället för att gå raka vägen tar jag ytterligare några varv kring ditt hus innan jag går mot porten och genom fönstret ser jag dig i bar överkropp och jeans (som du alltid ser ut i min fantasi) och alla inälvor galopperar runt i magen och jag överväger faktiskt att stanna och kräkas innan jag går in.

Att få mig nu är lätt

2005-11-12T03:53:00.000-08:00

Knock-knock. Online.

Hjärtat dunkar loss och jag bubbelbubblar.

Silence. Offline.

Hjärtat dunkar loss igen. Fast inte med samma bubbel, så att säga.
Och jag gör mig beredd att DÖDA någon för att du ska komma online igen.

Knock- knock. N/A.

Whaa?
Jag bestämmer mig för att du sover.
Du sover djupt och skönt för du är trött för du var uppe sent och det var du helt ensam.
Du sover djupt och skönt i din smala säng, inlindad i mjuka täcken med håret trassligt på kudden och med ögonen slutna och ögonbrynen vilar och din hud är sömnig och skulle dofta sådär ljuvligt tungt och lockande om det nu skulle vara så att jag tog en spontan förmiddagspromenad och knackade på och såg dig komma ut, trött och vacklande och släppa in mig och inte ställa några frågor och bara låta mig klä av mig och krypa in där mellan dina ben och armar och mage mot mage skulle vi ligga så och sova djupt och skönt tillsammans.

......
Eh.
Vart var jag?

N/A alltså.
Om du ändå kunde ha vett att skriva VAD du gör N/A men det är förra veckans meddelande där för jag antar att du inte är nere på stan och dansar fem minuter i ett en lördagförmiddag? Och jag antar verkligen att det inte är någon annan som gått in till dig och satt igång din dator och låtit ett gammalt meddelande stå kvar för att du är och knullar någon nere på stan?

Oh right.
I'll just be waiting here then.

(telefon? sms? nej, ni förstår: att samtala på icq är en okomplicerad form av kommunikation, för där sitter jag ju ändå dygnet runt och råkar du vara online samtidigt är det ju helt naturligt för oss att snacka loss lite, det vore ju nästan onaturligt om vi inte gjorde det, för vi är ju vänner. att skicka ett sms däremot, det säger en sak, och enbart en sak, nämligen: HEJ JAG TÄNKER PÅ DIG. i will not give you that satisfaction. och telefon? vad skulle jag säga? om du vill ha mig...)

How can this mean anything to me?

2005-11-11T12:31:00.000-08:00

Jag känner en sjuklig kärlek för ditt namn på min icqlista; jag blir faktiskt illamående och får yrsel om jag ser för länge på det, mina blickar dras dit, slukar och älskar, ditt namn råkar vara exakt lika fucking vackert som du själv och det rullar så skönt i munnen, jag leker med det och smeker det till ett annat, du skrattar åt min ordlek men kallar mig aldrig för något annat än ett korrekt rebecka.

En dag blev jag galen och raderade dig från listan, ihop med alla meddelanden. Jag gör det regelbundet nu, raderar och rensar, så att jag inte ska KUNNA gå tillbaka och läsa och vältra mig i sköna ord. En svår helg gjorde jag det; månader tillbaka i tiden och det slog mig att du alltid varit så jävla trevlig. Komplimangerna dunsar; fint hår, vackert leende, du är så söt, snygga kläder du hade idag, och jag tror att du alltid sett mig som en blid och vänlig liten syster. Tills du knullade mig och insåg att jag är en livsfarlig sex kitten. Nu får jag inga komplimanger längre, förutom när jag provocerar fram dom.

(förutom en gång för några veckor sen när du sa att jag inte bara var sexig utan dessutom trevlig, mysig, gullig, och en jävla massa snuttepluttiga ord som jag inte vet var du hittade, jag är varken trevlig eller gullig och verkligen inte snuttepluttig)

Jag vet att jag är en hemlighet. Jag vet, för jag pratade med en av dina vänner och hon berätta bekymmerslöst om att du gillar en viss typ av tjejer och att du alltid frågar henne om hon har några snygga singelvänner och att du varit singel länge nu, jättekonstigt att du inte hittat någon. (det var tur att det fanns alkohol i anslutning till det samtalet)

Och varför berättar jag inte?

Nästa gång du frågar (du håller en viss koll) om det inte finns risk att jag blir kär i dig skulle jag kunna svara jo det är klart det finns, dumma jävel. Jag skulle kunna gå hem till dig precis exakt nu, det är fucking fredag och jag gör ingenting, jag skulle kunna gå dit och ringa på och du skulle öppna i linne och jeans och med lockar och mustighet och jag skulle kunna säga att du är min drömprins och att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar.

Except i couldn't.

I really couldn't.

Och du kallar mig älskling

2005-11-09T14:39:00.000-08:00

Minns du när jag sov hos dig, frågar jag oskuldsfullt, inbakad i dina armar efter att vi både tömt oss, och kroppen blir is när du svarar nej. Nej? Jag gör tre fåfänga försök att friska upp ditt minne, sen ger jag upp och du säger att vadfan, jajustdet, då kanske och jag undrar var det är för FEL på dig? Du var inte full, varför denna grymhet? I min bitterhet knyter jag fast dina händer vid sängstolpen och straffrunkar dig, jag vet att du hatar att tappa kontrollen (precis som jag, kanske inte den mest perfekta matchen trots allt?) och du sprutar ner mina händer. Jag torkar omsorgsfullt av mig på papper och knyter inte upp förrän du börjar se riktigt förbannad ut.

Tidigare pratar vi (jag) allvar, jag öppnar mig för mycket, du får veta mer än du behöver och jag avskyr närheten för den är så svår att kombinera med tomheten. Jag gör det bara för att under tiden jag pratar ser du på mig med chokladkolan och jag vill sitta där i din blick foreverandever.

När du sedan ligger fastbunden under mig gör jag misstaget att näranära studera ditt ansikte, spinna belåtet över att ha dina löjligt snygga ögon på sådant bekvämt granskningshåll; jag glömmer bort att du ser mig lika tydligt och att mitt grådask inte är vad jag vill att du ska se.

Jag får en lång kram innan jag går; sen väntar jag tålmodigt på att du ska ta första steget på icq men det slutar med att du går offline och jag tuggar på knogarna i frustration.

Down to the bone

2005-11-08T13:18:00.000-08:00

Jag drömde att du var kär i mig, vågar jag säga när jag druckit vin och vodka och är på ett tangentbords avstånd. När jag klickat på send får jag ont i magen och går ett varv i min lägenhet innan jag vågar läsa svaret. Oroa dig inte för det du. Jag blir bitter och frustrerad och svarar att jag inte oroar mig och sen diskuterar vi det inte mer. Jag önskar plötsligt att det inte var ett tangtenbordsavstånd mellan oss, utan att du låg med huvudet i mitt knä och jag blundade och sa det och att jag kunde höra nyanserna i din röst när du svarade. ICQ är nyanslöst.

Jag oroar mig inte. Var inte så jävla dum.

Alltså: skriv inte att du älskar mitt sällskap. säg inte att du är kåt på mig, be inte att jag ska komma över, erbjud dig inte att komma hit, kyss inte mina öron och ge mig inte själfulla blickar över wokgrytan om du inte kan ta ansvar för mitt jävla KAOS sen.

Kedja fast mig i fotöljen och ta mina bröst i munnen? Ja tack.
Spela känslor och sedan kallduscha mig med en fråga om mina snygga kompisar? Nej tack. Nej nej nej. Du gör fel.

Precious

2005-11-08T13:00:00.000-08:00

Innan allt började, innan jag bestämde mig för att inte vara kär i dig, innan jag sög ditt långfinger fritt från droppande vaniljglass, innan jag fick pressa mina näsborrar mot din hals, innan jag fick ha mina fingrar i ditt hår, innan jag kunde klä av mig naken i ditt rum och få en kram; långt innan det var vi ute och dansade. Du var bara en av alla, jag var till och med mindre än så, men vi blev sist kvar och efter att ha sväng på höfterna till Black Velvet tyckte du att vi lika gärna kunde dansa kvartitredansen också. Det var en oseriös dans; en dans mellan två bekanta, en dans med prat om vädret och skämtsam valshållning. Men så i ett andetag, ett trumslag, ett uppehåll i musiken, en mikrosekund, en förtjockning i luften, och plötsligt var dina händer vid min svank och ditt bröst så nära, och din kind mot mitt öra och jag kände för första gången den där doften och blev för första gången så svag i benen att jag hade sjunkit ihop på golvet om du släppte mig. (det gjorde du inte, du svarade med att trycka dig ännu närmare, när jag försiktigt lät mina händer mötas bakom din rygg). I månader efteråt behövde jag bara måla upp bilden av dina händers fasta tag vid mitt ryggslut, för att åtrån skulle komma rusande och kräva aktion. En sån våldsam lust. Dansen slutade med ett leende och en ögonblinkning och du följde mig till min port; sen gick du hem. Då förstod jag inte varför, nu vet jag att du var kär i Henne då och att jag bara var en kropp bland andra.

Tonight i feel like more

2005-11-07T14:08:00.000-08:00

Jag vill vara liten, liten nära din hud; my knife is sharp and cold, och att vi både älskar och fascineras av knivar måste betyda något; första gången du tog fram dem ur garderoben ville jag dö. Tunga, vassa, farliga, de låg så mjuk i handen, så farligt mjukt och jag beundrade eggen och du log sådär inensivt. I could float here forever.

Tillsammans hänger vi åt oss frustrationen, jag demostrerar hur det skulle fungera att bli fastspänd i din fotölj: du skulle vara naken&fastbunden och jag kunde smeka din lår din mage och ta dig i munnen och du skulle inte kunna göra någonting. Det är sanslöst att sitta i din strålglans, beundrande blickar när jag berättar om min dag om mitt liv och du lyssnar och studerar mig så att jag blir varm och svettig, this time won't you please drive faster?

Vi leker en lek och du har satt spelreglerna, noggrant uppritade över icq, utstuderat planerat fokuserat och jag säger ja, ja, ja till allt bara för att få komma nära och andas in din hud. Du lagar mat åt mig och jag äter bekymmerslöst, rovdjurslikt kastar vi oss över maten, den är borta på sekunder och vi slickar oss om munnen. För hundra år sedan när du hade besök och jag var där och vi åt glass och när hon lämnade rummet lutade jag mig fram och viskade att du hade glass på fingret och du sträckte fram handen och jag sög tag, virade tungan runt, gav dig en blick bräddfull av snusk och när jag hörde dig stöna visste jag att du måste bli min.

Kan du bli det nu då?

Still and breathless

2005-11-06T23:08:00.000-08:00

Jag kommer till dig, efterfest, och du har varit ute, du är våt i håret och du ser så glad ut och jag tänker att det är jag, jag, jag, och jag sätter mig på din säng och jag är lite full. Du har aldrig varit vackrare. Din mobil vibrerar och du läser och du svarar, intenstivt, gång på gång, medan jag fåfängt försöker fånga (allitteration baby) din uppmärksamhet och jag har frågan på tungan, är det en flicka? men jag kan inte förmå mig, min kropp är tung och ledsen in till benet. Så jag lägger en hanskbeklädd hand på ditt lår och smeker det, rakt över ditt skrev, oblygt och rättframt, medan jag tittar rakt fram och plddrar om något oviktigt.

Jag är så jävla smart.

Ditt mörka hår och mörka ögon och din mörka tröja och din förströdda min, jag vill hoppa på dig och klösa ut ditt hjärta, you look so fine, men jag smeker dig försiktigt, sen reser jag mig och går ut ur rummet, tar några chips och lite sprit och när jag kommer tillbaka frågar du om jag är full men jag ler och skakar på huvudet hundra gånger, på det där sättet som säger ja, jag är full, i want to break your heart, men jag tror att du tror mig (är jag kanske fortfarande full? med mina andedräkt kan du aldrig ha trott det) för du ler äntligen, på hela tiden har du inte lett, och tar min hand, leker med mina fingrar och min tankar faller och dör och drunknar med ett vällustigt stön i din doft, and give you mine.

Men det är sent och jag måste sova, jag kan inte tillåta mig att sova i din säng, för gör jag det är jag död och förlorad och borta sen, men i ren desperation klär jag av mig innan jag går hem. Ja. Jag vet. Jag vet. Jag tar min jacka och min sjal, vid dörren, sen vänder jag, går in till dig igen, du ligger på sängen och jag klär av mig till trosorna och du sträcker ut armarna och jag mumlar jag faller och fäller mig själv framåt och du frågar för mig? och jag viskar always mot din arm.

Bröst mot bröst mot mage mot mage mot ben mot ben mot kind mot hals mot doft mot doft och jag tillåter mig bara tjugo sekunder, sen reser jag mig och du viskar igen, igen, mer, en gång till, men jag skakar på huvudet men sen säger jag res dig då och du skuttar upp, du störtar upp, du flyger upp och virar dig kring min kropp och jag vill gråta men släpper och klär på mig. Den här gången följer du mig till dörren och jag vill så gärna fråga vem du skickar sms till, men jag hejdar mig och går ut till cykeln, står kvar, ser dig genom altandörren, du kommer ut och frågar om jag vill komma in igen men jag skakar på huvudet och cyklar hem till mitt rum, där jag fastnar framför datorn, kom och förstör min värld. Var det en flicka, som du skickade sms till? (hade jag sagt det högt hade jag bitit mig i tungan, vad ska jag göra, skära skåror i nagelbanden?). Bara en vän. Är du svartsjuk?

Oh you have to be kidding me.

Is this your pride?

2005-10-16T13:52:00.000-07:00

jag undrar vad som har hänt, du skriver inte till mig längre.
du är inte online på konstiga tider, du kastar dig inte över datorn när du kommer hem.
du skriver inte till mig direkt, du läser inte mitt awaymeddelande, du svarar slött.
jag får en elak black out och skriver arga ord som du besvarar med förvåning.
är det något med mig? vad menar du? är det att du tror att jag inte bryr mig som är fel?

(ja. ja. ja. )

REBECKA DU FÅR INTE GLÖMMA BORT ATT NI INTE ÄR KÄRA I VARANDRA.

jag glömmer ju bort det hela tiden.
jag glömmer mig och trånar efter din hud läppar ögon smekningar doft.
men jag orkar ju inte vara den som föreslår varenda jävla gång.
även om mina förslag alltid möts av du vet vad jag tycker, du vet att jag vill att du kommer
jag vet ju inte alls. jag vet ingenting.

jag vet att när du sitter nära och ler och glittrar tror jag att du vill ha mig.

måste vi vara så lika? måste vi fungera på samma sätt; uppsvällda egon som cirklar runt kring varandra och ger och tar och tar och tar och inte vill ge mer, men fortsätter ta tills balansen svänger och det blir ge ge ge ge ge tills inget mer finns kvar. du kommer ut på icq, jag svarar dröjande, du skriver igen, jag flamsar, du ber mig komma dit, jag flamsar lite till och säger janejkanske fågelfiskmittemellan tills du slutar tjata och då säger jag menokej och det blir snabbt för jag tror att jag är topp och jag vill inte gå sönder och du ser mig djupt i ögonen och ler åt mina ord och fångar mig gång på gång i en varm kram när jag försöker gå och på vägen hem är jag så våt mellan benen att det är löjligt men sen svarar du inte när jag skriver till dig och du svarar inte igen igen igen och jag blir sittande i timmar tills jag inser att du somnat och nästa dag är det tvärtom. jag väntar. längtar. skriver. du är milt irriterat lugn och fast jag VET VET VET att du vänder om jag bara är kall, kan jag inte vara kall.

baratamigokej?

History

2005-10-15T14:06:00.000-07:00

för hundra år sedan trodde jag att du var kär i mig.
och jag önskar att vi alltid pratat i telefon, att vi aldrig använt IM.
på telefon sparas ingen history. man kan aldrig gå bakåt i en telefon.
man kan aldrig bläddra hundra år tillbaka.
sagt ord ligger inte. sagt ord försvinner i telefonledningarna.
jag kanske inte skulle minnas dom.
(och du skulle definitivt inte minnas, du minns ingenting).

mind is a razorblade.

jag läser läser läser läser suger i mig dina ord.

lacrimosa

2005-10-15T11:54:00.000-07:00

jag är hos dig och du lägger huvudet i mitt knä.
din säng har aldrig känts så långt borta som när jag befinner mig i den.
ditt huvud i mitt knä och ditt hår mellan mina fingrar.
du kisar och tittar upp mot mig, ditt ansikte i en grimasch som inte passar dig.
jag blir så glad när du är ful.
sen slappnar du av och dina pupiller blir stora och mörka som dina ögon.
jag kysser insidan av din hand, men inser att gesten är för intim.

efteråt.
du svarar inte när jag skriver till dig msn.
medvetet och grymt drar du ut på det. jag vet hur du gör.
för tio, fem, två dagar sen var jag en belåten katt över att du pratade med mig, fast alla andra såg dig som N/A.
hur ont det gör idag?
hur ONT det gör idag?
sen kallar du mig snuskfia och går och lägger dig.

jag får glassplitter i handflatorna.

come get your knife

2005-09-28T21:49:00.000-07:00

saker jag har börjat hata med mig själv:
att jag inte kan sluta äta, fast jag tror att jag gjort det.
så blir jag skitförvånad när jag ser att jag har slutat gå ner i vikt.
jag vill vara så smal, så mager som en sticka. jag vill vara försvinnande liten. tunn som luft.

och:
jag längtar så mycket efter din närhet att jag vill skada mig själv för att sluta tänka på det.
fatta. som om du skulle älska mig mer med skärsår.
du skulle bli bekymrad.
men du skulle inte älska mig.

saker jag hatar med dig:
att din hud är fyllig och mustig och hotar kväva mig med sin doft
(ibland när du står nära tar jag så djupa andetag av den att jag nästan ramlar omkull)

att ditt hår är ett trassel för mina fingrar att reda ut, för jag får inte reda ut det.

att dina ögon är chokladkola för mig att äta upp. tjocka svarta ögonfransar
(det är alltid så svårt för mig att se lusten i dom, för lust är inte kärlek. jag inbillar mig att lusten där är en spegel av mina egna ögon. jag kan inte titta bort, jag drunknar i lusten och du följer med ner i djupet och det smakar chokladkola)

dina fingrar på min hud. du har ett sätt att stryka min höft som jag inte kan komma undan från. den, din hand, sveper och vispar i gropen som bildas när jag ligger på sidan. du rör mig bara där, för du tror att jag kommer bli kär i dig om du rör mina bröst. du tror att jag kommer bli kär i dig om vi har sex igen. du tror att jag kommer bli kär i dig om vi träffas för ofta, och om du inte påminner mig om att du faktiskt är kär i någon annan.

du tror så mycket din tjockis.

all you are to me is meat

2005-09-28T11:38:00.000-07:00

idag träffade jag hon som du är kär i.
jag visste inte vem det var förrän efteråt, ändå studerade jag henne noga.
platt mage och fina bröst, jag tror att du gillar runda bröst.
jag har platta bröst, men jag är smal. du tycker ju om min kropp?
förmodligen gillar du hennes bättre.

who am i kidding.
det är klart att du gör.
du pratar om öppna sår och du pratar om längtan och saknad och om henne.
jag pratar inte alls, jag håller andan och låtsas inte om rivjärnet som du drar upp och ner i min hals, låtsas inte om osthyveln som hyvlar bort min hud, lager efter lager tills jag står och bara är kött och blod, pulserar av svartsjuka och skräck.

du är blind eller grym.

hungriga ögon för dig

2005-09-27T23:41:00.000-07:00

det var ungefär en vecka sen vi spenderade en natt tillsammans.
jag hade ju gått och längtat så länge.
längtat och väntat, snurrat runt upp och ner och hit och dit.
han talar aldrig talspråk. han ringer mig aldrig. han glömmer ofta bort mig.
jag får påminna honom om saker han sagt och gjort och "lovat".
(för löftena betyder ingenting.)

det var lördag och jag satt framför datorn hela dagen. och bara stirrade.
vattnet kokar aldrig om man bevakar det.
telefonen ringer aldrig om man håller sig hemma.
men så småningom kommer han alltid ut på icq.

(det är förresten löjligt att se hur jag förändras när han gör det. mitt leende. hela jag förändras, blir en skrattande boll, om han skriver något sött fånsmilar jag och det spritter i kroppen, jag älskar hans namn där på listan, älskar formen och bokstäverna och innebörden)

jag fick en halvtimme, sen skulle han gå på en fest han lovat att gå på.
en fest som hon som han är kär i skulle gå på. kanske.
"egentligen vet jag inte om jag vill träffa henne, hon kan ställa till allt för mig igen"
men jag visste ju att han skulle gå.
sådär som vi gör när vi är kära. klart att han är kär. klart att han skulle gå.
och han gick, med dåligt samvete mind you, men han hade ju lovat...

DU HAR LOVAT MIG OCKSÅ
sa jag inte. jag var tapper. jag såg samma film tre gånger, för det är den enda filmen jag har på datorn och jag ville så gärna att festen skulle vara tråkig, att han... ja. skulle rusa hem till mig?

klockan hann bli två innan han kom hem.
och då orkade jag inte ens vara artig längre, jag sa att jag ville komma över och hänga och sova där och han sa att det gick bra. om jag var beredd på att han var jättetrött, om jag var beredd på att sova på soffan, om jag var beredd på att han kanske skulle vilja lägga sig direkt, det är sent.

det är något med hans hud och doften som omger den.
jag antar att jag är kär, att det är därifrån det kommer.
but it's not like i love you.

(dudududud)

it's not like you love me either.
men du släppte i alla fall in mig, och du hade bara ett bar mjuka byxor på dig.
du gav mig en kram och jag flamsade (för att inte fastna i kramen).
jag flamsade och log blygt under ögonfransarna och studerade dig noggrant.
mental picture.
jag har aldrig sett så vackra ögon. (som man brukar säga.) chokladkola.
jag är svag för chokladkola, jag är svag för dig.

jag vet inte hur timmarna gick, men jag hittade en bok som jag läste högt för dig ur.
den handlade om sex och plötsligt låg du där så nära mig.
så nära att jag kände din andedräkt.
så nära att jag kände din hud.
oooh kåtslag.

det är några saker som är löjliga.
en av dom är att jag kände mig som en flickvän. ett tag. några timmar.
halv fem var du trött och tömd men du drog dig inte undan.
närmare fick jag komma. jag fick dras in i din famn och somna där, med näsan i din halsgrop.

och där sov jag. när jag vände mig om följde du med, så att våra kroppar var en perfekt skedformation, milimeternära, du andades i mitt öra. sen snarkade du i mitt öra.

nästa löjlighet:
där blev jag rädd.
för närheten.
nej älskling, det är inte bara du som är uppfuckad.
det är inte bara du som gör att vi inte älskar varandra.
jag gjorde ett halvhjärtat försök att resa mig, men på något sätt rullades jag in igen.

radion spelade hungry eyes.
det är den tredje löjligheten.
i look at you and i fantasize.
you're mine tonight.

kvart över nio reste jag mig och gick. du såg inte på mig när jag klädde på mig.
jag läste i en bok att det nästan är finare än att se någon klä av sig.
men varför skulle du göra något fint för mig?

jag hoppas ändå att du såg mina höftben.

luften utanför var rosa.
ditt rum var som en grotta, rökelse och värme och köttsafter.
den bleknade snabbt i morgonljuset. och ännu snabbare sedan framför datorn.

"jag tror att det är bäst om vi gör natten till en engångsgrej, känns det inte så?"

det är ju därför jag måste svara nej när du frågar om jag är kär i dig.
det är ju därför jag inte frågar samma sak, vad skulle du svara annat än nej?

men du sa att jag hade en fin kropp i alla fall.

det börjar här

2005-09-27T13:44:00.000-07:00

jag har bara inte energin att engagera mig i det här.
jag tänkte att vi skulle bli kära i varandra och att allt skulle bli bra, så där som det inte blir.
det var dumt tänkt, jävligt dumt tänkt.

men för att var någon som inte ha energin att engagera sig, engagerar jag mig sjukt mycket.
jag startar en blogg för att skriva om våran icke-kärleks-historia.
poetiskt.

guuuud. denna längtan.
innan icq?
jag antar att jag brydde mig om telefonen då.
nu är mina tankar där. fastsatta. naglade. vid hans namn på listan.
knock-knock?

frustrationen och vällusten går hand i hand.
jag vet inte, men när jag ligger där med hans doft i min näsa är allt så ljuvligt. en sekund.
jag provar att le. jag provar att inte le. jag provar att luta huvudet och slänga med håret.
det funkar dåligt, han är så förströdd.

jag provar att runka av honom, det funkar inte heller.
någon gång borde man lära sig att tillfredsställd pojke är dålig pojke.
otillfredsställd pojke är lättövertalat, lättformad, välvillig och lätförledd pojke.

ah fuck.
men han har ett sånt vackert bröst.